Helgen
För att följa traditionerna här så var vi ju såklart ute i fredags, på Stallet den här gången.
Förfesten ägde rum här hos mig. Några från klassen dök upp.
Drog vidare till Stallet senare på kvällen. Tyvärr måste man gå ut alldeles för tidigt här för att komma in överhuvudtaget.. men man vänjer sig väl snart. Vi börjar ju festa ganska tidigt också!
Vi hade roligt ute som vanligt, blev en hel del dansande :)
Natten efter däremot blev ingen höjdare för mig.. lyckades ju såklart glömma min väska. "strunt i det" tänkte jag, enda tills jag insåg att jag inte kom in i lägenheten, eller ens in i huset. Fan!
Ringde runt till allt folk härifrån men typiskt nog så hade alla redan somnat. Någonstans här fick jag smått panik då jag för ett ögonblick trodde jag skulle få sova utomhus.
Men som en räddare i nöden svarade Jessica, mitt sista hopp. Stackarn låg hemma med feber och jag kände mig inte speciellt trevlig när jag klampar in till henne mitt i natten och ber om sängplats. Men snäll som hon är fick hon mig att tro att jag var mer än välkommen.. undra vad hon egentligen tänkte ;P I tacksamhetsskuld till henne nu iaf!
Stort tack!
Efter den mindre lyckade natten var jag väl inte den piggaste människan i lördags. Efter att jag återfått min väska och mina kära nycklar, rolig historia bara det föresten, slängde jag mig i säng och sov väldigt gott. Tills Emil ringde.. han skulle komma från besök. Äntligen fick jag träffa någon hemifrån. Inte klokt så mycke hemlängtan jag har emellanåt.
Inget festande på lördagen. Känns mycket bra!
Förfesten ägde rum här hos mig. Några från klassen dök upp.
Drog vidare till Stallet senare på kvällen. Tyvärr måste man gå ut alldeles för tidigt här för att komma in överhuvudtaget.. men man vänjer sig väl snart. Vi börjar ju festa ganska tidigt också!
Vi hade roligt ute som vanligt, blev en hel del dansande :)
Natten efter däremot blev ingen höjdare för mig.. lyckades ju såklart glömma min väska. "strunt i det" tänkte jag, enda tills jag insåg att jag inte kom in i lägenheten, eller ens in i huset. Fan!
Ringde runt till allt folk härifrån men typiskt nog så hade alla redan somnat. Någonstans här fick jag smått panik då jag för ett ögonblick trodde jag skulle få sova utomhus.
Men som en räddare i nöden svarade Jessica, mitt sista hopp. Stackarn låg hemma med feber och jag kände mig inte speciellt trevlig när jag klampar in till henne mitt i natten och ber om sängplats. Men snäll som hon är fick hon mig att tro att jag var mer än välkommen.. undra vad hon egentligen tänkte ;P I tacksamhetsskuld till henne nu iaf!
Stort tack!
Efter den mindre lyckade natten var jag väl inte den piggaste människan i lördags. Efter att jag återfått min väska och mina kära nycklar, rolig historia bara det föresten, slängde jag mig i säng och sov väldigt gott. Tills Emil ringde.. han skulle komma från besök. Äntligen fick jag träffa någon hemifrån. Inte klokt så mycke hemlängtan jag har emellanåt.
Inget festande på lördagen. Känns mycket bra!
Kommentarer
Trackback